När jag frågar våra gäster vad de främst uppskattar med Sågverket svarar de oftast lugnet och tystnade. Något vi kanske inte är så bortskämda med i vardagen. Personligen skulle jag vilja lägga till ljuset. Jag har sällan varit på en plats där ljuset skiftar så mycket som jag upplever att det gör just här över vattnet mot Hemsön. Oavsett om det stormar, yr av snö, eller är en stilla sommarmorgon, så är ljuset bedövande vackert i alla sina skiftningar.
Sågverkets spännande historia
Skiftande, är även den historia som finns bland dessa byggnader som idag utgör vår verksamhet. När Sågverket lades ned 1931, lade man totalt om kursen och blev en plats för så kallad husmorssemester.
I samband med semesterlagens införande såg man även till att dåtidens kvinnor fick en paus från hemmaarbetet för att under en sommarvecka få rå om sig själva tillsammans med andra kvinnor. Och för att mannen skulle klara barn och hushåll på hemmaplan fanns det även kommunal hjälp att få, en hemsamarit som kom och hjälpte till. Många är våra gäster som berättar om sin egen mamma, eller någon annan släkting som var på husmorssemester på Solebo som platsen hette då.
Kvinnors historia tar inte slut där, utan på 90-talet, efter att Landstinget hade ägt Solebo under lång tid, anlade man Sveriges enda kvinnouniversitet här. Och därefter har Solebo/Sågverket varit öppet för allmänheten som vandrarhem.
Föreningen semestervila åt Ångermanlands husmödrar
(Semesterhemsföreningen Solebo), Rö
”1937 togs av Ångermanlands socialdemokratiska kvinnodistrikt initiativet till ett semesterhem för husmödrar. I maj 1938 tillsattes en interimstyrelse, där J O Byström blev ordförande och Lizzie Andersson kassör. Den 17 maj 1942 hölls konstituerande sammanträde med Föreningen semestervila åt Ångermanlands husmödrar vid ett möte på Kramfors Folkets Hus. Det första året ägnades åt att värva medlemmar till föreningen.
Den 10 december 1943 inköptes en fastighet i Rö, där en äldre villa reparerades och semesterhemmet Solebo kunde invigas av landshövding Stattin den 25 juni 1945. Redan ett par år senare befanns huset vara för litet och ytterligare mark inköptes. En nybyggnad stod klar 1950.
Från 1948 kallade sig föreningen Semesterföreningen Solebo. Som föreståndare fungerade större delen av tiden Lizzie Andersson. Mot slutet av sextiotalet hade tiderna förändrats så pass mycket, att semesterhemmet mer eller mindre spelat ut sin roll, p g a att allt fler hade tillgång till bil o s v. Dessutom var det inte ekonomiskt lönsamt att driva verksamhet under så kort period under året. Aina Nyberg gjorde en utredning och kom fram till att fastigheten borde säljas, om möjligt till landstinget, vilket verkställdes 1970.
Föreningens sista sammanträde hölls den 30 januari 1971.
Varmt välkomna!
Annika med medarbetare